Nu läser jag igen.

IMG_2040.jpg

Bokstäverna och orden flöt ihop. Tankarna försvann åt ett annat håll och plötsligt hade jag tappat bort mig. Det fanns ingen anledning att börja om så jag la bort boken. Att läsa var omöjligt, men nu läser jag igen. Jag ser det som ett friskhetstecken.

I fjol läste jag av förklarliga skäl bara ut två böcker från februari till november, båda under ett parasoll i Spanien. Det är något med vågor som får mig att slappna av. Hemma i Sverige har jag påbörjat så många böcker, men inte läst klart en enda. Jag som älskar att läsa böcker kunde inte koncentrera mig. Så jag slutade läsa eftersom det fick mig att känna mig värdelös.

Jag kan inte ens läsa.
Vad är det för fel på mig? 

Under mitt första besök hos läkaren när jag insåg att jag behövde hjälp för att bli glad igen pratade vi om läsningen. Han berättade för mig att min hjärna var upptagen av all sorg, att den helt enkelt inte orkar koncentrera sig på vardagslyx just nu. Jag skulle ha tålamod, och hålla mig till vår plan så skulle jag till slut läsa en bok från pärm till pärm. Han hade rätt.

Nu läser jag igen.

Hittills i år har jag läst:
Hängiven av Patti Smith.
The girl with the lower back tattoo av Amy Schumer.
Yrke: Influencer – så gör du karriär på nätet av Linda Hörnfeldt.
På Drift av Marianne Lindberg De Geer.
När reglerna slutar gälla av Ariel Levy.
Hur du blir parisisk var du än är : kärlek, stil och dåliga vanor av Anne Berest, Audrey Diwan, Caroline De Maigret och Sophie Mas.

3 thoughts on “Nu läser jag igen.

  1. Åh, känner igen det där med läsningen. Så glad för din skull att du hittat tillbaka till läsningen. Att läsa är ju underbart!

    För några år sedan drabbades jag också av depression. Precis som du skriver så blev det omöjligt att läsa. Bokstäverna flöt liksom ihop och jag förstod ingenting av texten. Jag har blivit ”friskförklarad” från min depression av min läkare och psykolog, men jag medicinerar fortfarande. Dock har jag inte lyckats hitta tillbaka till läsningen. Kortare passager, typ en lång artikel eller en novell, kan jag läsa och förstå. Men längre sjok än så är fortfarande omöjligt. Jag tappar fokus, glömmer bort vad jag läst och tankarna skenar. En stor sorg för mig, eftersom läsning alltid var ett stort intresse. Dessutom jobbar jag som bibliotekarie. Det låter som en paradox, jag vet, men för tillfället jobbar jag på barnavdelning och det går liksom ändå hyfsat att läsa typ bilderböcker.

    Jag vet egentligen inte vad jag ville ha sagt med detta inlägg. Jag blev bara så glad när jag läste ditt inlägg om att du hittat tillbaka till läsningen. Det ger mig hopp! Och, som sagt, så glad för din skull! Jag hoppas att jag också någon gång får tillbaka förmågan att läsa och att kunna få njuta av text. Tills dess tragglar jag mig igenom bilderböckerna jag läser i tjänsten.

    Gilla

    1. Hej Em och tack för att du delar med dig. Jag tänker att det är skönt för andra att höra att dom inte heller är konstiga för att dom inte orkar läsa, att det kan hänga ihop med välmåendet. Jag hoppas att du hittar tillbaka till läsandet. Kram

      Gilla

      1. PS jag äter också fortfarande medicin och ska göra det i minst 300 dagar till. Tänk att det ska ta sån tid att få till hormonerna i hjärnan igen efter en systemkrasch.

        Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s