Va? Du ser ju inte deprimerad ut!?

IMG_1068

Kanske borde jag ha sett lite mer deprimerad ut när jag var det? Lite mer slokande axlar, sorg i ansiktet och blåblek hud efter alla timmar i sängen med täcket över huvudet. Inte sitta leendes på farsturbon med en kaffekopp som matchar skjortan. Från utsidan såg det nog ut som jag hade allt man kan önska, men varje dag var en kamp när bilden togs.

Så lite jag visste om depression innan jag blev sjuk. Jag såg en väldigt ledsen person i spegeln, men andra såg en kvinna som är något längre än genomsnittet, med en rätt schysst klädstil och grundingredienserna för det som räknas som lycka. Lyckligt äktenskap, tre söta söner, stort nätverk, hus med en stil som passar i inredningstidningarna, resor och möjligheten att göra precis vad jag vill, när jag vill. En sån person kan ju inte vara deprimerad. Jag kan inte vara deprimerad, och definitivt inte på grund av andra. I så fall är det något jag ordnar själv. Jag som är så stark låter inte andra göra mig sjuk.

En depression syns inte, men den känns. De mest simpla saker som att ta sig upp ur sängen, prata med barnens kompisars föräldrar på träningarna eller att laga mat gjorde mig så trött att jag behövde sova i flera timmar. Jag har nog aldrig sovit så mycket som jag gjorde under 2017. Nu vet jag också att man inte kan säga till en deprimerad person ”du kommer ha roligt när du väl är där.” Jag såg bara allt jag behövde göra för att ens ta mig till restaurangen, åka på en tripp ner till mamma i Stockholm eller att börja träna. Kliva upp ur sängen, göra mig i ordning, packa, tanka bilen, köra… Så jag isolerade mig hemma, mest i sovrummet med täcket över huvudet. Sen gick jag till mitt nya jobb och levererade. Vändningen kom när jag träffade en läkare som konstaterade att jag utsatts för ett trauma.

En svår händelse utsätter oss för akut stress vilket sätter igång en mängd processer i kroppen. Det är inte konstigt att reagera på en dramatisk och skrämmande händelse. Det är snarare en normal reaktion på en onormal situation, konstaterade min läkare på vårdcentralen och tillsammans satte vi upp en plan för hur jag skulle bli frisk med antidepressiva tabletter, självhjälp och samtal. Jag håller mig fortfarande till den.

Den skottske författaren Ian Maclarens berömda citat får en djupare innebörd när jag tittar på bilderna från 2017 och läser mina texter.

Everyone you meet
is fighting a battle
you know nothing about.
Be kind.
Always.

Idag mår jag bra, men är ärrad. Det finns ett före och ett efter sjukdomen. Det viktigaste jag har lärt mig är att våga be om hjälp men också att våga visa mig sårbar. För min egen skull, men också för din skull. Jag vill att vi ska kunna prata om hur vi tar hand om vårt inre med psykolog, kurator, antidepressiva tabletter och sömn precis lika naturligt som vi pratar om plankan, joggingskor och cirkelträning för att få starkare muskler och bättre flås. Då slipper andra må dåligt lika länge som jag gjorde, utan att förstå vad det handlar om. ❤

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s