Unknown.jpeg

Efter för många artighetsfraser om jobb, uppdrag och karriär och ”tack allt är bra” blev jag tvungen att avvika för att djupandas inne på restaurangens toalett.

Okej Alexandra. Nu ska vi göra som läkaren har sagt. Vad är det som händer? Hur mår du? Stanna upp och känn efter på riktigt, men är det här verkligen farligt?

När jag mötte min blick i spegeln såg jag plötsligt två små söta pandaöron på mitt huvud. Så otroligt avväpnande. Jag började skratta, inte åt mig själv utan åt hela situationen. Jag tog ett kort för att komma ihåg. Sedan samlade jag ihop mig och gick tillbaka till långbordet. Det är så jag ska göra, har jag fått lära mig. Våga möta det som min hjärna tolkar som livsfara och hantera det istället för att vända och gå åt andra hållet.

Nu var jag sådär självutlämnande på stora www igen, men jag vill att vi ska kunna prata om hur vi tar hand om vårt inre med psykolog, kurator, SSRI och sömn precis lika naturligt som vi pratar om plankan, joggingskor och cirkelträning för att få starkare muskler och bättre flås.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: