Det här är det viktigaste jag lärt mig.

F1871882-14B2-4553-98D9-EFF9532F2CD8

På pappret var jag framgångsrik. Jag styrde mitt eget liv och sa upp mig från mitt jobb som marknadschef på en Sverigekedja utan att ha ett nytt jobb att gå till, för att jag kunde. Det gick knappt tre veckor så hade jag ett nytt jobb på en kommunikationsbyrå. Efter ytterligare någon månad blev jag tillfrågad om jag även vill sitta med i ledningsgruppen för det snabbväxande företaget.

Vad få visste var att jag kände mig tillintetgjord och värdelös, och att jag egentligen hade flytt för att rädda mig själv.  Jag orkade knappt stiga ur sängen på morgonen, träffade inga vänner och grät mig till sömns. Jag hade ingen energi och blev samtidigt rastlös och kunde inte koncentrera mig mer än fem minuter i taget. Läsa en bok eller längre text var omöjligt, bokstäverna och orden flöt ihop på pappret.

Jag har upplevt mycket i mitt liv men den prövning 2017 var för mig har jag fortfarande svårt att smälta. Jag blev sjuk, men det syntes inte utanpå. Det tog lång tid för mig att erkänna mig besegrad av min egen kropp, att den kan göra mig så illa när jag själv vill den väl. Tryck över bröstet, svårt att andas, svettiga lakan och hjärtat som bultar snabbt och hårt i bröstet. Kroppen krampar. Plötsligt var jag inte längre den starka, drivna och utåtriktade personen. Jag var ett äppelskrutt utan fruktkött. Till slut insåg jag att jag inte kunde bli frisk på egen hand. Jag behövde be om hjälp.

Läkaren konstaterade ångest och depression efter en krisreaktion, och sedan dess har jag ätit antidepressiv medicin. Det blev min räddning. Det och stödet från min man, familj och vänner. En efter en slöt dom upp vid min sida och med kärlek, förståelse, krav, humor och självklarhet har dom hjälpt mig upp igen. Idag mår jag bra, men jag är ärrad.

Det viktigaste jag har lärt mig under det här året är att våga visa mig sårbar. Jag har inte velat hålla uppe någon fasad utan försökt vara så uppriktig som det går. Livet är vackert, men ibland är det stökigt och det är okej. Jag tror att vi måste göra det enklare att våga be om hjälp när det stormar genom att prata mer om hur livet faktiskt ser ut. Därför får du läsa det här blogginlägget. För att vi måste våga prata om både det fina och fula i livet.


Det här var en önskerubrik av Ewa.

5 reaktioner till “Det här är det viktigaste jag lärt mig.

  1. Men! Har helt missat att du har börjat blogga igen! Och ja, jag håller med. Det måste få vara okej att det inte är bra. Fint att se att det är bättre nu och att du skriver igen ❤

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s