"Man var så van att frysa. Det var en del av livet."

Scroll down to content

Folk som läser gåendes är ju lite anmärkningsvärt, men där gick jag för mig själv mitt i lunchrusningen på stan och skrattade så högt att det ekade mellan väggarna. Det gick liksom inte att hålla igen när jag läste sida elva i Martina Haags nya bok Livet går så fort och så långsamt:

”De rikare hade dunjacka och vi andra täckjacka. Det gick som en tydlig vattendelare mellan vem som hade på sig vad. Vi som var lite pankare fick också vara lite kallare. Jag stängde aldrig jackan. Att ha stängd jacka var urtöntigt. Även om det var tio minusgrader ute hade man täckjackan öppen. Mössa var ännu värre. Ingen i plugget hade mössa, förutom lärarna. Ofta hade jag istappar i håret när jag hade tvättat det på morgonen. Man var så van att frysa. Det var en del av livet.”

Den här gamla täckjacketjejen med istappar i håret har växt upp och för idag fullskaligt mösskrig med våra dunjackebärande barn. Gissa om jag blev nöjd när skolan skickade ut ett mail om att det är nolltolerans mot att vara otillräckligt klädd under vintern. Har du inte mössa på dig får du gå in och ta på dig. Punkt slut. 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: