Morsor på glid.

Svettiga ostar, sangria på champagne och roadtrip längs slingriga bergsvägar. I våras åkte jag och en kompis till Palma, min nya favoritstad. Det var första gången på 13 år som jag var borta från barnen längre än ett par dagar och jag pendlade mellan att ha dåligt samvete och känna mig totalt fri.

Två morsor på glid utan måsten och krav. Jag hade fortfarande inte hämtat mig efter käftsmällen i vintras, och kände mig ganska skör när vi landade i värmen. Minns hur jag låg på rygg och guppade i vågorna i den lilla viken och tänkte på livet som en våg. Upp och ner, men alltid framåt. På väg upp till solstolen klev jag på något som fastnade mellan mina tår. Jag plockade upp en vacker snäcka och tänkte att det måste vara ett tecken på att det skulle börja vända för mig, att jag skulle bli glad igen.

Tänk vad viktigt det kan vara med symboler i livet. Hur man kan ladda en liten snäcka med så mycket förhoppningar och förväntningar. Jag älskar att jag trodde så starkt på den lilla snäckan, som jag självklart tog med mig hem.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s