Mammas mammas mammas mamma. Hon var nog inte suddig i kanterna som på bilden. Jag tänker ofta på henne som källan till mitt liv. Som starten på allt.

Hon fick ett barn i en tid då barnkullarna ofta var stora, särskilt i laestadianfamiljer som min gammelmormor växte upp i men senare skulle lämna. Jag undrar hur det kändes för henne, att det enda barnet hon fick gjorde revolt och lämnade allt hon trodde på? Var det en stor skam eller var som det var och så kan man inte gräma sig mer över det? Vad tänkte hon när ljuset släcktes om kvällen och hennes man, som vårt yngsta barn har fått sitt mellannamn av, hade somnat? Saknade hon sin dotter?

Min gammelmormor Linnea föddes som ensambarn i ett puritanskt laestadianhem i ett gammalt sågverkssamhälle i Norrbotten. Enligt den laestadianska läran finns det gott om synd i människans tankar och handlingar. Det kan inte ha varit helt lätt för henne att lämna den världen, men hon gjorde det. Nästan ett helt sekel från det att hon föddes år 1920 tog hon bussen till bingohallen och vägrade hemtjänst. Hon levde mycket längre än genomsnittskvinnan i Sverige och det känns så tomt när jag tänker på att hon inte finns längre.

Min mammas mammas mammas mamma uppfostrade en flicka som växte upp och blev en lika stark som självständig kvinna som inte lät sig kuvas eller formas. Egenskaper som jag ser hos min egen mamma och mig själv. Förhoppningsvis lever det vidare i generation efter generation. Jag ser redan tecken på det hos mina egna barn.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: